Snusnytt testar: Nick and Johnny Radical Red
För 5 år sedan i ett, som så här i efterhand endast kan liknas vid psykosliknade tillstånd, bestämde sig undertecknad för att frigöra mig från tobakens kedjor. I ett naivt försök att rena min kropp från nikotinet, vars avsaknad av tycktes skaka hela det fundament som min kropp så stadigt stod på tidigare. Men som med allting som rör sig i ytterligheternas periferi så skulle det visa sig att pendeln snart skulle slå åt andra hållet.
Nikotinet gav inte bara upphov till en känsla av beroende som inte tilltalade mig, avsaknaden av dess positiva inverkan fick mig så småningom att inse hur stor roll även dessa hade spelat i min vardag. Idag gör jag min debut som recensent här på snusnytt.se, som jag har att tacka för mitt återupptäckta intresse för snus.
Första intrycket:
Nick and Johnny är ursprungligen ett Norskt snus som efter stora framgångar i hemlandet även lanserades i Sverige 2007 av Swedish Match.
Det beskrivs som rebellen i Swedish Matchs sortiment, där det genomgående temat är högre nikotinhalt och rökig tobakssmak.
Radical Red är den nyaste bland Nick and Johnny, som även finns som Crushed Ice (mint), Original Edge (citrus) samt White Edge, en White-variant av Orginal.
Den lanseras på Pressbyrån och utvalda krogar och restauranger om nån vecka men efter sommaren kommer den att finnas att köpa i fler butiker.
Den levereras i en silvrig Swedish Match-dosa med kombilock och etiketten för tankarna till graffiti där produktens namn står att läsa i vitt nästan nedkladdad stil över den svart-rosa-guldiga bakgrunden.
Det sticker även upp en hand i vitt som formar djävulshorn.
Kombinationen rosa-guld gör så att dosan sticker ut lite i mängden och djävulshornen ger dosan
lite rockigare aura som inbjuder till spekulation om vad som egentligen döljer sig i dess innanmäte.
Information: | ||
Tillverkare | Swedish Match | |
Typ av snus |
Portion | |
Vikt [g] | 22 | |
Pris [kr] | 30 | |
Nikotinhalt [mg/g] | 14 |
Smak- och dofttest:
När man först öppnar dosan tränger en starkt kaneldominerad doft fram som påminner om Julesnuset från Gotlandssnus. Detta kan tyckas lite märkligt men för man dosan närmare så framträder även chilin som en lite stickande känsla i näsborrarna som triggar igång smaklökarna och salivproduktionen, munnen förbereder sig för en smaksensation. Själva portionspåsarna har en brun färg och ligger huller om buller i dosan.
Inledningsvis är snuset tämligen anonymt. Det ger upphov till en något kraftigare stickande känsla under läppen men efter ett par minuter känner man av det extra nikotinet som ger ett rejält tryck under läppen! Chilin gör entré först efter att snuset har blivit ordentligt fuktigt och till min förvåning så varar det, till och med intensifieras mot det crescendo som också blir dess slut.
Det är nämligen så att mot slutet, ungefär 45 minuters snusande, så har den ursprungliga tobakssmaken på ett subtilt sätt utbytts av den peppriga chilin som lägger sig långt bak i gommen som retas med smaklökarna även när snusen har förpassats till kombilocket.
Slutsats: | ||
Prisvärdhet [0-5] | 4 | |
Design [0-5] | 3 | |
Smak [0-5] | 4 | |
Doft [0-5] | 4 | |
Totalbetyg [0-5] | 3.8 |
Omdöme:
Det här var ett gott snus med bra klös. Peppar- och chili-smaken blir mot slutet nästan överväldigande och jag föredrar att variera detta med ett mer anonymt snus, för att på bästa sätt kunna njuta av smakerna utan att det blir för mycket.
Det här är ett snus som passar till likväl en metalspelning där de konventionella snusen inte längre gör något större avtryck under läppen som till att vara kronan på verket efter en god måltid.